Mai Văn Phấn

Översättning: Erik Bergqvist och Maja Thrane

Diktsamling: "Höstens hastighet" Förlag: Tranan , 2017

En insikt

 (Để nhận ra anh)

En regnig natt medan du sov och

jag vakade över dig som ett grentungt

träd, såg jag plötsligt

vägen luta sig in i mörkret.

Du andades gårdagen in och ut.

Där var:

en gatuförsäljerska med korg,

ett bröllopståg, en braskande nyhet,

några skiftarbetare, ett par gapande fiskar,

ett besök från en konstnär med

nyansat skägg, sprickfärdiga skor,

ett tigande vattenfall, en flyktväg

som öppnades i en vägg, ljudet av

droppar eller kanske gräshoppor –

Huset krängde trött i gryningen.

Jag ringde ditt sömnnummer för

att höra din dröm.

Bitterbrygd (Thuốc đắng)

Till Ngọc Trâm

Febern som brann i dig

brände även mig

bitterbrygden kunde inte vänta

Jag tog din hand

fyllde skålen med ömhet

steg ut i den kalla nattens dimma

för att finna den sköra växt

som kunde dämpa brygdens

bitterhet

Med svettiga magra händer

öste jag våren ner i koppen

begrät ålderdomen och

den bittra verkligheten

Jag undrar vad du äter i

dina drömmar

Jag ställer skålen vid fönstret

När du når min ålder

skall även du finna

stormar i vattenglas.

Blunda

 (Nhắm mắt)

När man blundar ter sig världen oförorenad. Rummet fördelar sig i genombrutna, rena sektioner. Vi ser oss själva som barn, i kyrkan, med klart brinnande stea- rinljus i händerna. Lågornas sken fyller ögonen, fyller lövverkens tomma veck. När man blundar liknar sko- gen en trädgård. Rottingen, ormbunkarna och gräset blir gigantiska träd. Barren bildar en väldig ridå. Jag dröjer blundande, orörlig, länge. Jordbiet, piggsvinet, ekorren och oxen har samma form. Jag anar ändå att de söker sitt byte, slår med vingarna, blir skrämda … När vi blundar ser vi människor som de verkligen är. Pennor och böcker, sängar och lådor, knivar och skär- bräden, den gamla cykeln – allt i samma skala. Vart och ett av de mänskliga organen öppnar sig i ett myller av ögon, medan det absorberade giftet förseglas. Med slutna ögon är du mindre sysselsatt. Men din tystnad åstadkommer underliga genljud som säger mig att din kärlek har genomströmmat träden, gatorna, husen, trädgårdarna, fälten, floderna, källorna… När vi blun- dar finns inga tvivel.