Drömmar, fotografier, frukt; Stilla ström; I det fria; Valet av scen; I väntan på återuppståndelse (dikter). Mai Văn Phấn. Översättning: Erik Bergqvist och Maja Thrane
Mai Văn Phấn
Översättning: Erik Bergqvist och Maja Thrane
Diktsamling: "Höstens hastighet" Förlag: Tranan , 2017
Drömmar,
fotografier, frukt
(Bức
ảnh, trái cây và giấc mơ)
Underexponerade fotografier, övermogen
frukt och
drömmar som mister sina vingar före
regnet, flyter
sakta mot minnesströmmen.
En vind går genom fälten i gryningen,
söker
sig in i rummens ljusdimma, torkar
svetten av
drömmarna.
Ditt ursprung ryms i en handflata,
när du återvänder har det gått
ett helt liv, om du inte redan väntar
på att återfödas i nästa och
hemlös kretsar kring pagoden
ber till de livlösa skulpturerna.
Någon genomfar drömmarna, frukten och
fotografierna för att finna vad han
förlorat,
svälja tårarna, se skuggornas anlete.
Ursprunget finner ny mark, nytt gräs
växer över den åldrade jorden.
Själarna förflyttar sig i ljuset, väger
orden i morgondaggen.
Minnena fylls med nya strömmar.
Fotografierna, frukten och drömmarna
nu endast en avlägsen
röst.
Stilla
ström
(Im trôi)
Vi flyter fram
i tystnad
genom det stumma gapet
Vi trycker öronen mot väggen
hör inte, men ser varandra
vrida oss av skam
eller trots
Återstår de stelnade minnena
muren
stranden i dimman
att förtäras av elden
Ju högre vi ropar
desto snabbare skiljs vi åt
urgamla tigande mur
förhärskande tystnad
tomrummet vi färdas
genom bort från varandra
med ljusets hastighet
I
det fria
(Nơi
trời rộng)
Du utandas sommaren
träden vissnar intill floden
fisken krossar kroken
jag tar sats och lyfter
ovan tornet där synen vidgas
Jag ser din hårkrona vidsträckt som
friheten själv, din hy vit som månens
baksida de gyllene risfälten
stolta som månens baksida
trots storm, trots åska, trots torka
Men när jag i ett moln av ris skymtar
mina farföräldrar brister något
insikten tar sig in i varje uns av hopp,
utlöser ett duggregn i mitt bröst
dessa minnets matrester
Sanningen får orden att flyga fritt
tills vi vaknar, och med lättnad ser
vårt
motstånd förflyktigas
Valet
av scen
(Chọn
cảnh)
I drömmen låg jag på stranden
med din arm under huvudet.
Du trodde att havet just där, under
molnen och måsarna, var åtta meter djupt
(jag kunde läsa dina tankar).
Jag förde drömmen med mig till stan
vid frukost såg jag mig själv som ett
judasöra i kokande buljong
i en gryta, åtta meter djup.
När jag besökte en vän i en smal gränd
liknade husnumret ett judasöra
kokande i buljong
och min väns röst ljöd åtta meter djup.
Jag drog igen dörren, men fukten
trängde in.
Bland främlingar på en soppservering
mätte jag avståndet mellan stolen och
träskulpturen som knäppte av skalbaggars
larver och avståndet var detsamma som
mellan molnen och måsarna
en intensiv skönhet, åtta meter djup.
I
väntan på återuppståndelse
(Ước
phụ sinh)
Det inre havet bleknar, löses upp,
sjunger sin förlust av
kroppen, som likt kåda
stillsamt stelnar och
förgås utan motstånd
Allt skyr inte döden
Det är de döda insekterna
som sprider frömjölet
bildström för min inre syn
den falska tungans slummer
kyssens väg ur gapet
bittermunnens bubblande skratt
En känsla fyller mig
en glömska
jag kastar en blick på min nyss
avhängda rock
Hela landet flyter bort, men här
är allt stilla
Någon öser friskt vatten
över min panna
släpper sedan taget, av misstag
eller kanske kärlek.